Inget kommer nära nog av att kännas som du

Jag blev inte dissad av J, det var ett gemensamt beslut att vi inte var mogna att ses än. Vi sa att vi skulle ge det ett nytt försök imorgon (Idag). Jag menar, chansen att det blir stelt mellan oss är väldigt stor eftersom det var så länge sedan vi sågs. Och jag tror att vi båda har förändrats en hel del.
Jag minns när vi åkte till ön, tittade på Pippi, var på vattenlandet...Jag minns när vi var i Piteå, tittade på disco, var nära att se Ulrik Munther sjunga, tittade på piraten och prinsessan...Jag minns alla gånger vi omfamnat varandra, skrattat tillsammans...Jag minns alla gånger vi slagits, krockat, stressat, pluggat...Jag minns till och med din fasta rumpa i de där leggingsarna som jag tycker så mycket om, dina revben, nyckelben, kindben, tummar!...Jag minns våra måltider ihop...Jag minns din röst, doft, till och med hur dina läppar formade sig när du sa Jag älskar dig till mig, framförallt minns jag hur jag kände när jag hörde de orden.
Minns du hur vi tyckte att hela världen var mot oss? Fuck it, det var du och jag mot världen när vi var unga.
Men jag tror att vi kommer hitta dit igen,jag hoppas. För det är med dig allt känns rätt, det är med dig jag är mig själv. Det är därför vi förändras så mycket när vi är ifrån varandra, för vi är ju ifrån oss själva. Så kom J, kom så att jag kan återförenas med mig själv. Låt oss Dom igen.






Jag borde ha en gayblogg vid sidan av, just saying!